Blonde

av Max Bolotin

Jag sträcker ut mig själv över tid. I början var jag liten och kutryggig som en söt liten gumma i grönrosamurrigt Camel-doftande möblemang. Jag tog hand om mig själv och mina begonior och odlade mina sorger i en askkopp på fönsterbrädet. När skattmasen kom klättrade jag ut genom köksfönstret och sprang till skogs. Jag sprang och sprang över klipphällar och genom enbärssnår, förbi jättelika granar och längs slingriga stigar. Till slut kom jag till ett vägskäl och där stannade jag upp. Det var första gången i mitt liv som jag var tvungen att göra ett val.

Nu är jag storväxt och rågblond. Jag väger fyra hundra kilo och det är nästan bara muskler. När jag kysser flickor är de nästan alltid blonda. När jag hugger gran i skogen har jag nästan alltid med mig en schäfer som heter Blondie. Jag besitter fullt ut den här världen, precis som jag fullt ut besitter min egen kropp. Soliga morgnar sträcker jag ut den på fönsterbrädet tills den knakar.