Av mig är du kommen
Kvinnan kommer in med ett barn i famnen. Kanske är dom blöta. Det regnar i alla fall ute.
Att du inte vaknade, det är konstigt. Först vägrade du somna, men det vet du ju själv, och sen vaknade du inte på hela vägen. Sömnpuppan min. Men det var tur du sov, jaaa det var tur du sov för då slapp du gubben. Huga. Honom vill du inte se.
Jag sprang så klart ifrån honom innan han hann göra nåt. Ja, alltså, innan han kom dig nära. Det behöver du inte oroa dig för med mig gumman, jag springer för din skull. Räddar dig från gubbar gör jag. Hade du sett honom skulle du inte sova nu, det lovar jag dig. Men jag såg till att du fick somna sött och sprang och sprang tills det kom en hunk som fick äran att titta.
”Henne ska du vara rädd om”, sa han.
”Det är jag”, sa jag.
Och på den vägen är det.
Nu har en hunk lagt ögonen på dig. När du år arton gifter ni er. Men en sak i taget, eller hur? Först ska du äta. Ja då gumman, en sak i taget.
Är det gott? Va? Är det mumsigt?
Det är väl inte äckligt eller?
Du måste äta vet du. Det måste du. Du måste äta. Bli stor och stark och stygg. Få klös och så.
Ett skepp kommer lastat med mums mums. Mums mums älskling. Mums mums. Men pullan då. Ett skepp kommer lastat med jättegoda korvar från jättesöta djur. Inte lika söta som du så klartmen riktigt söta. Och goda. Ska du ta en stor tugga för mamma då älskling? Aaaaaaaaa. Kan du göra så? Aaaa. Mmm vad gott det var. Passa dig så jag inte äter upp korvarna! Tänk så stopparmamma all din mat i sin mage.
Vill du att jag ska ta din korv?
Nää, det kan jag inte, den är till dig ju. Pullan. Du älskar ju korv ju. Nöffen. Du älskar ju korven och grisen och skinkan. Ska jag hämta grisen? Vart har du lagt den då? Här ska du se. Så kan du hålla grisen och äta grisen samtidigt. Nöffis i handen och nöffis i magen. Kom så ska mamma hjälpa dig.
Nej men dö då.
Förlåt.
Nöff nöff Pullan! Gapa nu. Gapa eller dö. Vill du det? Du följer ju inga konventioner och då kommer du att dö, dö, dödas, jag dödar dig din jävla, ditt äckel, din satanist rasist nazi-lover jag ska döda dig.
När du är myndig kan du välja om du ska svälta dig själv eller bli fet som din pappa men nu är det jag som bestämmer. Hör du det? Nu är det jag.
Jag lär dig hur du ska göra så slipper du oroa dig så mycket sen. Alla vet inte hur man gör men jag har lärt mig och nu ska jag lära dig. Som sant systerskap. Fast mellan mig och dig.
Är du hungrig nu?
Det är för ditt eget bästa förstår du väl? Annars kommer mamma börja hata dig. Pullisen min. Annars kommer mamma hata dig ju. Hunken med. Mamma vill inte det. Mamma vill älska dig men du gör det så svårt. Hunken vill också älska dig men om inte jag kan, vem ska då kunna?
Så svårt att inte hata dig när du sitter där utan att äta. Du är ju så ful. Du är faktiskt det. Hur ful du är där du sitter och är sådär oanständig. Ingen har hittat nåt att ha dig till, vet du det? Inte samhället, inte kungen, inte jag. Inte drottningen heller. Förmodligen för att du är så ful och för att du inte äter. Åt du så konsumerade du åtminstone men som det är nu är du bara en börda. För mig som tvingas se på eländet och samhället som tvingas betala. Kungen ska vi inte ens tala om.
Hur kul tror du det är att representera landet om landet består av du? Därför gråter drottningen. För att kungen är kung över ett land med en sån ful medborgare. Så nu gör hon sitt bästa för hans skull, för att inte kungen ska må dåligt, och det får man faktiskt klandra dig för. Högen som bara existerar till ingen nytta. Som en flyttlåda som står i vägen. Sluta sitta där så jävla i vägen.
Men låt ingen säga dig att du är för ung. Du är tillräckligt gammal för livet, tillräcklig gammal för att göra rätt för dig. Äta själv, till exempel. Min prinsessa.
Hämtar kort på prinsessor.
Ser du så fina? Tiaror och sidentyg. Ska jag köpa en sån till dig? Det är du värd. Jag ska göra det, jag ska ge dig en tiara. Till julklapp kanske. Låtsas som om du inte visste nåt när du öppnar.
Nej, låt ingen säga dig att du är för ung. Det är bara för att du är tjej. Låt ingen särbehandla dig för det. Du är en självständig kvinna, fri och fantastisk. Förväntansfull. Ja inte nu så klart men det är ju bara för att du är inne i en svacka. Inte för att du är för ung, inte för att du är en flicka, inte för att du är min. En svacka bara. På grund av vädret.
Titta inte ut du blir bara mindre. Regnet sänker dig. Inte som blommor som växer, du är en sten och dom sjunker. Därför är jag här för att skydda dig från allt detta regn. Och alla gubbar. Du och jag mot vädret och gubbarna. Som Thelma och Louise och vad dom nu heter, dom andra.
Håll nu skeden älskling medan jag låter bli att hålla den. Så ja. Håll där.
Men kolla på dina händer! Vad äckliga dom är! Dina händer ditt äckel, dina händer som om du trodde att dom skulle vara där. Som torkade små grenar. Pluttenuttgrenar. Avbrutna, man borde bryta av dig. Frasiga små äckelfingrar. Dom vill inte ens vara där. Det är det! Ingenting på dig ser egentligen ut att vilja vara där. Som om kroppen flyr inför tanken på att vara ihopsydd för dig. Hur kunde jag missa det? Nu känner jag mig också dum.
Nej, avlivning vore det enda rätta. Det enda man kan göra med dig.
Jag skulle se det som träning skulle jag. Lära mig hur man gör för att ta livet av dig. Men det kanske är bättre att behålla dig såhär. Som avskräckande exempel. Ett stinkande anus.
Har du bajsat på dig nu igen? Du kan inte ens vara ren, kan du.
Skäms! Skäms på dig. Titta inte på mig. Här ska du få. Se dig i spegeln. Titta på näsan hur ful den är och hur ful den blir när den växer. Titta på läpparna hur dom aldrig kommer öppna sig igen för jag ska sy igen truten på dig. Aldrig mer ska du prata du som aldrig säger nåt. Och huden full av blånader. Rödrandig, sen slits den av.
Jag har bestämt mig nu.
Kommer döda dig innan det är slut det ska jag.
Eller känns det bra för dig kanske?
Jag gör det ändå. Jag gör det även om du vill att jag ska göra det för du vill det ju bara för att jag gör det. Det vet ju alla att du gör som jag. Tar efter och härmar så vill jag döda dig så vill du väl dö bara därför. Ingen fantasi alls. Korkad dessutom.
Och dig ska jag ta hand om.
Du får väl daska upp dig lite, det är inte trevligt att titta på det där, det du håller på med. Självömkan och skit. Du och skit. Skit och skit. Vill du äta? Skit ska du äta. Vill du? Då så, då äter vi. Eller jag kommer ju inte äta. Det är skillnaden mellan dig och mig, du äter skit. Bajs och skit. Här ska du se. Såja. Gapa nu.
Öppna munnen säger jag.
ÖPPNA MUNNEN!
Nähä. Då trycker vi väl in det igen då. In igen, in och upp, in.
Nej fy fan. Fy.
Titta vad du har fått mig till. Ush. Av alla människor så gör du såhär mot mig. Skiter ner mig. Jag som kämpar för dig. Sitter här som ett jävla fån för att få i dig din mat. Anorexiabarn. Vem kunde tro att jag skulle få en sån? Jag som kämpar. Finner hunkar åt dig. Lagar mat. Köper och serverar på silverfat. Blottar mig för din skull. Framför folk och gubbar som tittar på mig och mitt kött, önskar att dom låg där istället för du. Dom skulle minsann suga livet ur sig om dom fick chansen och ont i bröstet skulle jag få.
Men jag står ut. För din skull, för att ge dig mat. Mer än så kan ju ingen göra. Man kämpar sen går det inte mer. Även om man vill. För din skull vill man men det går inte att göra mer.
Även om man vill.
Och du bara sitter där med din stängda mun och gapar efter mer. Jag bar dig! Oskyddad var jag, skyddad var du. Din casa min kropp, hela mitt liv till dig. Socialistmamma har jag varit men det är slut med det nu.
För jag älskar dig.
Så är det men nu är det slut med slaveriet.
Jag älskar dig men jag har skämt bort dig.
Så är det men det är slut med det nu.
Hörde du?
Du.
Det är meningen att du ska svara på tilltal.
Jag älskar dig så nu svarar du.
Äääää....
Älskar dig mmm...
Nej.
Det går inte.
Du vet inte hur man älskar, hur man svarar, hur man är som människa. Du vet ingenting.
Finaste.
Men duglig är du inte, det kan man inte säga. Ingen kommer anklaga dig för det hörru! Nej.
Finaste.
Men det här med tystnaden. Eller jag vet inte. Om du skulle börja prata kanske jag inte älskade dig längre. Jag vet inte.
Det är så klart svårt att styra sina känslor. Dom kommer. Sen inget mer. Eller mycket mer. Jag vet inte.
Du är bra fin ändå. Snäll och så. Bråkar aldrig som andra barn, dom som bara gråter. Stackars mammor brukar jag tänka. Stackars mammor som ska ta hand om sånt där. Fast du kanske tänker stackars barnen. Det gör du säkert. Gör du det?
Nej, prata inte, det skulle bara bli fel. Det vill vi inte. Inte jag och inte du heller. Eller? Du vill inte förstöra nåt mellan oss eller hur lilla vän? Inte förstör väl du?
Mamman för ner barnet innanför sina byxor.
Nej. Nej. Så ska du inte göra lilla vän du måste sluta nu. Sluta förstör. Hör du vad mamma säger? Du förstör vår relation den går inte att reparera igen sluta nu lilla vän. Vännen. Sluta nu. Du är på väg att förstöra. Sluta!
Så.
Vi måste sätta upp tydliga gränser märker jag. Jag märker det, att du behöver vissa, rätt många, regler. Förhållningssätt kan vi kalla dom. Som att inte göra sådär mot mamma. Det har du att förhålla dig till nu. Att vara snäll mot mamma. Göra som mamma säger. Inte fingra eller ta reda på vad jag gömmer.
Väggarna ska stå lite närmare. Det är det som ska hända med väggarna, dom ska flyttas närmare för att stötta dig. För att du behöver det. För att jag har varit för slapp. Slappat ihop. Jag tar på mig det. Jag har varit för slapp och nu tror du att det är fritt att göra sådär, att livet ska vara så, till för att levas och så. Jag förstår att du tror det. Det är olyckligt.
Men oroa dig inte.
Inte för nåt i hela världen.
Men kom inte och säg att jag inte sa nåt.
Jag försökte.
Det gjorde jag verkligen.
Ditt ansikte med dom där kinderna. Det värker verkligen av obehaglig. Här, det liksom trycker här som ett klot eller vågorna från en bomb eller ett cementblock som har landat här, mitt över bröstet på mig.
Å herregud nu dör jag.
Ner med blicken i bordet. Var tyst. Titta inte på mig med dom där ögonen. Rör mig inte, tala inte till mig, titta inte på mig, tänk inte på mig, uttala dig aldrig om det här, den jag är, vad du tycker om mig, för du ska inte tycka nåt om det. Förstår du?
Du ska tycka ingenting om mig.
Så slipper vi bråka.
Jag vill inte bråka med dig.
Kan vi inte bara ha det som vi hade det förut? Det skulle jag tycka var bra. Du och jag.
Eller innan det.
Bara jag, det skulle kunna vara bara jag.
Om du kunde, jag tänker, ja, om du kunde krypa in igen. Om vi kunde gå tillbaka till innan oss, till hur det var då. Om du kunde återvända dit. Dom kanske saknar dig, dom andra. Osmakligt av dig att bara lämna på det sättet. Man ska inte göra sina vänner ledsna, har jag inte sagt det? Har jag inte sagt att du ska vara snäll? Bete dig som en vänlig människa, inte en sån som bara ställer sig upp och går. Fy fan för dig. Att jag har älskat en sån som lämnar. Jag blir genuint ledsen.
Men det skiter du i. Du skiter i allt. Mammas skitkorv. Grillad inte kokt. Man vill ju bara äta upp dig eller hur.
Äter barnet.
Så söt så. Så söt så man vill bara äta dig. Mammas skitkorv. Grillad med senap på.
Gottegrisen.
Så god.
Mammas gottegris.
Så god, så söt, så MUMSIG.
Mm.
Såja.
Mammas gulle.
Mammas mage gulle du.
Såja.
Hem till mamma. Lilla mamma ska äta upp dig sötis. Ner i mamma, in i mamma, hela mamma med dig och du, din kropp. Du skulle inte lämna mig, sa vi inte det? Vi sa så, jag minns det så väl, du skulle inte lämna mig, du skulle stanna i mig för du ville vara där, alltid nära, aldrig ifrån, aldrig göra något annat än att vara med mig. Så.
Barnet uppäten.
Vad bra. Då har vi rett ut det.
Diskar rent.
Var är barnet? Mitt barn satt där, på stolen där satt hon, var är hon nu? Pullan? Älskling? Nöffis?!Var är hon? VAR ÄR HON?
Kan det sluta regna nån gång??
Det är regnets fel att min älskling är borta. Jag sa alltid det, du blir bara mindre när det regnar sa jag. Nu är du för liten. Älskling? Jag är en mor som har tappat sitt barn! Hallå! TV! Jag är en mor som står utan barn, ta med er kameran till mitt hus! Å gud nu är det slut. Jag tappar allt, kungen kommer hata mig och landet med. Stackars drottningen nu blir det inte lätt att behaga.
Jag kommer drunkna.
Lever jag?
Jag dör.
Mitt barn!
Mitt barn.
Mitt barnabarn.
Tronarvingen, min vinge, nu har jag ingen kvar.
Min stenhög. Min ingenting.
Hon älskade senap, den korven. Senap och nöff nöff. Giiisen skulle hon sagt om hon kunde.
Lever jag än? Hur är det här möjligt?
Hur kan jag leva när allt jag har är dött och allt jag älskar försvann och allt jag är blev taget och allt jag skulle vara aldrig fick bli och det som skulle vara visade sig vara dödligt. Hur kan jag leva efter det? Och stensamlingen min och huden din och blöjan var inte ens bytt. Du är borta, du dog i skiten och här står jag med ingenting. Hur kan jag leva när barnet mitt är dött?
Bordet och stolen, vilken jävla skithög till stol! Helvetestallrik och satans jävla skitsked! Hur kan jag leva med det här?
Solen ska synas, den gör inte det!
Och hunken! Vem ska vänta på honom? Jag lovade att vara rädd om henne, att jag klarade det, och titta vad som hände. Han kommer hata mig. Tänk om han kommer. Vem ska gifta sig med och älska i alla sina dagar just honom nu när inte Pullan kan? Vem ska vara viktig vid hans sida?
Var är du? VAR ÄR DU? Jag är ensam, jag är lämnad, jag är barnlös. Var är du? Jag är ensam och behöver bli av med det här. Var är du? Dina axlar. Jag behöver dig. Dig och ditt bröst, dina armar behöver dom över mig, dig, men var är du? VAR ÄR DU?
Jag är lämnad, övergiven, allting-lös. Jag behöver dig. Var är du? Jag är ingen. Ser, vet, önskar ingenting. Bara min älskling tillbaka.
Pullan är död. Pullan har upphört att existera.